Ö som i Önskningar

Örjan Öhlund undslapp att dö
När ett skeppsbrott satte honom på en öde ö
I flera veckor han tålmodigt röt
I hopp om att någon skulle höra hur han tjöt

Åren gick och Örjan satt kvar
Med sand mellan tårna och benen bar
Han tänkte sig hem till sitt lugna badkar
Han frågade frågor, men fick inga svar.

I Örjans sinne återstod bara en endaste sak
Det var önskningen om att nån gång igen, få bo under tak
Hans dagar på ön blev fler och fler
Mens hans tankar gick alltid runt i samma kvarter

Det var önskningar om att åter få sova med sina barn
Tankar och drömmar om uppföljaren till Arn
I hans ögon lös en stark glöd
Så fort han kom på en ny önskning som skulle stilla hans nöd

På en palm vid stranden han ristade in
En lista på saker från glass till gin
Alla saker han önskande önskade sig
Flatscreen-TV, tandkräm och leverpastej

Och snart tog trädens utrymme slut
Och i sanden han skrev, det blåste snart ut
Han samlande verkade ha nått sin topp
Och han satte sig ner och drömde sig bort

Tills den dagen han hittade ett etui
Som han försiktigt öppnade och fann där i
En pensionerad ande med tom fantasi
Han sa; "om du önskar dig något har jag ju ändå vägarna förbi"

Så Örjan han grubblade länge och väl
På vilken av hans önskningar som skulle passa hans själ
Det fanns inte längre några goda svepskäl
Han var tvungen att göra något av sin akilleshäl

Så kom han på det, att han inte tänkt på det
Det enklaste av allt, så tydligt och konkret
Han böjde sig fram och viskade till anden
Att han behövde fler träd på den här öde-ö-stranden