O som i Osthyvlar



Oskar Omne ifrån Omne hade inte fått sitt namn
Ifrån orten där han bodde utan denna sagan är sann
Han skulle döpas till Omen, men hans far var alkoholist
Så han fumlade till papperen och staten sa "Ja visst!"

Det felaktiga dopet gav Oskar stort besvär
Han kände sig ihålig inombords - men istället för gevär
Skjöt han upp sin egen död, och fyllde sitt skafferi
Med ostar i alla former, från Camembert till Brie

Oskar åt ostar från morgon till kväll
I soppor och grytor blev hans ost exceptionell
Men ack och ve, och fyfabians babianer
När hans laktosintollerans förstörde alla hans planer

Oskar blev så ledsen som bara ostkillar kan bli
Aldrig i livet skulle han äta ostar som var mjölkfri
Så han tog en osthyvel i avsaknad av rakblad
Höll den över sin handled, men hörde så en inre serenad

Osthyvlar! Javisst, så nära ost som det kan bli
Och så blev osthyvlar Oskars livsfilosofi
Han hyvlade allt, som gurka och kassler
För hyvlande höll honom borta från jordlivets trassel.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Alltid lika underbara dikter och illustrationer! Underbart!

Anonym sa...

Vad glad man blev av Oskars öde, att han fick vara Oskar den levande och inte den döde.

Amanda sa...

Neej! Vilket sött slut! :D

Anonym sa...

åh vad skulle jag göra utan er?
ni är så underbara

Frida sa...

fler inlägg tack! dom är så oerhört gosiga, får mig alltid på bra humör

Mathias Forsström sa...

Gillar detta bloggkoncept! /M

Anonym sa...

Det finns faktiskt en Oskar Omne i Örebro!

http://oskaromnefoto.se/

A. sa...

Jag vet det! Jag träffade honom på Arvika-festivalen i somras.