N som i Navelludd.



Det här är historien om Nils Nilsson,
som alltid varit ganska normal - men ofta känt sig lite vilsen.
Han var varken mobbad, sladdis eller särskilt ful.
Han saknade intressen och trodde inte på Gud.
Men skam den som ger sig sa han vid sängens gavel!
Kliade sig i håret och pillade sig i naveln.

Så plötsligt! Som en helig uppenbarelse.
Fann hans fumlande fingrar en bomullsbakelse.
I sin navels djup han fann ett okläckt ägg,
hans första navelludd format av sitt mages skägg.
Ett nyfött barn - en bror han aldrig haft,
som han redan älskade med sitt hjärtas fulla kraft.
Och sen den dagens snipp - snapp - slut,
har han fortsatt samla ludd i ett stort konvolut.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart!

Anonym sa...

så himla fint att jag blir gråtfärdig :)

Anonym sa...

åh, ch rolig blogg ni har!
denna lilla historia var ju för kul!

kramelikram

Anonym sa...

Jag börjar tro att ni skojar lite med oss. Första versen innehåller inte ett enda korrekt rim.

Det gör dock nästan hela vers två, med undantag för "-barelse"/"-bakelse".